Aldrig trodde jag för några år sedan att man skulle stå säsong, än mindre två säsonger på rad dessutom.

Nu har man fått i ordning platsen som VI vill ha den, tagit bort en massa lecakulor och ersatt se med markplattor istället så nu kan man stå/gå där också.

Lite mysig kvällsbelysning dessutom samt ett par större krukor och ett jordgubbsland. Hjälp, man är säsongare, det man svor på att aldrig bli.

Men, det drar något fruktansvärt i resetarmen och jag vill rulla, se och upptäcka saker även bara för ett kort stopp någonstans.

Har mailat med en Herr Konrad som lägger upp Vloggar där han reser runt i Europa och lägger upp korta filmer på Youtube och fått massor av tips vart det är vackert och ibland gratis att stå.

Så, jag hoppas att kunna köpa mig en buss och bygga om som jag vill till ett husbuss och resa sakta runt Tyskland bl.a för att se slotten och köra längs Mosel. 

Som det är nu när man står säsong och har 12mil till campingen så finns inte lusten att dra på husvagnen alls under semestern. Menar allt som man bygger upp under våren, ska plötsligt tas bort för tre-fyra veckor för att sedan byggas upp igen.

Men om att stå säsong då,  vad har jag fått ut av det? Vänner, massa nya vänner, härliga skratt, underbara fikastunder, ljuvliga matstunder och härlig gemenskap. Dock så märker jag att just vårt gäng har bra sammanhållning. Vi bjuder varandra på det ena o andra, vi spelar boccia, tar en ”jäkel”, armanjac, bourbon eller bara rent kaffe ibland.

Och så bjuder Ålandshav på dessa FANTASTISKA kvällar. Man skulle kunna sitta hur länge som helst och insupa denna atmosfär, helt vindstilla och endast fiskmåsarnas sång som hörs.

Vi har en del kompisar på campingen i år. Dessa snokar och en hel del huggormar. Verkar som det är ett ormår i år eftersom flera platser i landet har rapporterat om fler ormar än vanligt. Den här kompisen låg bland våra lecakulor och gömde sig.

Det är här det händer. Det är här man skrattar så man får ont i magen och käkarna fastnar i öppet läge av alla de berättelser som berättas. Det är här vi har våra gemensamma fikastunder med de fantastiska bakelserna eller varför inte en stor bricka med ”Våffor” som i det här fallet är en shot med likör 43, blåbärssoppa och vispgrädde. Oavsett vilken träff det är för stunden så är det väldigt skoj.

Nästa inlägg blir lite om vår korta resa söderut.

// Larzan