Att anlända med stora förhoppningar till ännu en camping och köa för att få checka in, få till svar att den redan bokade platsen sedan i mars redan är upptagen av en annan gäst, och få en plats som inte alls motsvarar den som man hade bokat. ”tyvärr det har blivit fel i bokningssystemet och ni får en likadan plats”. När man sedan kommer till den nya platsen så står en tall precis så där lagom att man inte kan sätta upp  det nya käcka 3m-förtältet. Tillbaka till receptionen eller accepterar man detta?

Klart man går till receptionen igen och struntar i att det redan står 20 personer i kö och går före för att högljutt klaga över tall-fan som står på tomtens kant och säger till säsongsarbetaren att såga med tallen. När man klagat klart går man in i campingbutiken och handlar på sig matvaror och kuliga ting till barnen och står samtidigt och klagar på avgiften med mera. ”Usch det är så dyrt, 300kr natten” Men åk inte dit då kan man ju tycka. 

”15kr för en fralla” 20kr för en läsk, 70kr för en öl, 60kr för 2 grillkorvar.. osv. ” 

Ja man kan ta bra betalt på de svenska campingarna, varför? Man blir ju för helskotta rånad, med ett leende om man har tur. 

Några minuter bort så finns det ofta en matvarubutik eller kedja där man kan spara en hel del pengar genom att handla där. Många bäckar små gör så att semesterpengen minskar i rasande takt, har man små barn, ja då gäller det att hålla hårt på varje krona, i alla fall om man ska bo på en camping i Sverige. 

Att det dessutom mer eller mindre är likadant på varje camping man kommer till, förutom omgivningen. 

Det är det röda servicehuset, med delade duschbås och toalettbås i samma rum, där dörrarna nedre del går till knähöjd och självklart kommer det några barn och tittar under dörren vad man gör där samtidigt, tur att man inte släppt den där ”touchdown” eller målat porslinets insida till en mystisk brunsvart färg efter gårdagens Taco-kväll och tilltuggen sent på kvällen till groggarna, där lukten kan beskrivas som en surströmmingsfest i trapphuset. 

Att man sedan även tar betalt för duschen med en gammal 5-krona, vem har sån med sig idag, eller ännu värre, du måste ladda ett kort eller två med slantar för att kunna få duscha. Oh ja, det är just det man tänker på när man är på stranden, blir nödig, att man först måste springa upp till vagnen, hämta det andra kortet, för det första ligger i tantens handväska långt där nere bland snippskydd, tamponger, nycklar, flygplansspriten(?!) läs handdes. fällkniven, vippor, nagellack och borrmaskinen ( det var där den låg ) .. för att sen komma in på toaletten och panikskita med kalsongerna halvt ned på skinkorna och hoppas på att man slipper duscha direkt efter besöket pga en ”olycka”.

I servicehusets fina kök finns en gammal bull-tv ifrån -86, för den nya lånade en ”gäst” förra säsongen så klart. 2 utslitna diskborstar hänger knappt ifrån sugproppshållaren på väggen som man kan låna. Men ursäkta har man gjort rent kassettoaletten med dem eller? Har man tur står det även en kokplatta med skavd elsladd på den rostfria diskbänken som knappt blir ljummen på steg 5 men blir illröd på steg 6.

På utsidan av servicehusets kortsida hänger två slangar med knappt en meters mellanrum varav den ena är dricksvatten och den andra till spolningen av kassettoaletten. Vilken är till vilken efter någon vecka på campingsäsongen kan man ju undra. Får det verkligen se ut så här. Inte sitter man på en hotelltoalett och äter buffé.. Eller kanske någon gör det, vad vet jag.

Sen har man den obligatoriska bangolfen där det ska swingas klubbor högt och lågt. Sällskapet ifrånTrögfattarföreningens årsmöte (https://www.youtube.com/watch?v=F-OgXq4Lqyw) spelar självklart över alla banor och dividerar om man ska slå sex eller sju slag och räknas det sjunde slaget då, och varför svalde banan bollen redan på hål 12?

Poolen kostar naturligtvis extra, den är ju uppvärmd (förra sommaren till 17grader) 60kr per person för att få plaska med tårna och ligga intill för att sola. Det betalas gladeligen. Eller så har vid den vackra sjön, eller dammen, eller snarare plaskpölen som man inte kan bada i pga träck ifrån Canadagässen som slagit sig ned på den korta stranden och dessutom fullt med ohyra i vattnet så barnen blir alldeles prickiga och kliar sig.

När man sedan ska packa ihop så får man dåndimpen och ska självklart stå och dividera med den stackars säsongsarbetande kassörskan ifrån utrikes för att man blir chockad av kostnaden för varje påbörjat dygn och påpekar ”att vi kom faktiskt kl 18 och åker före kl.11”

Ok, texten ovan kanske kan vara en aning skarvad. Samtidigt undrar man ju om detta är just svenskt. Ta hutlöst betalt för i princip allt man kan. ”Sälj få och dyrt som attan.”

Sen testade vi på att campa utomlands. Vi testade Finland först. Det var ungefär som här, fast mycket med tystlåtet. Undrar fortfarande om de knöt näven i fickan och gick sedan till husvagnen för att skrika till sin livspartner ”Perkele anna minulle Kosken- Äkkiä!, täälla on ruotsalaisia”. (det betyder ”jäklar, ge mig en kosken-snabbt, det finns svenskar här!) Men vi upplevde många vackra vyer, när inte tallskogen skymde förstås, i vår resa runt bottenviken ifrån Imatra till Torneå. (Se tidigare blogg 2008)

Sedan testade vi på Danmark. Här är det precis så ”dejligt” som det förslår. Glada positiva människor, väldigt hjälpsamma (här undrade vi om de är uppfödda med Tuborg eller Gammaldansk i nappflaskan) Ville bara vårt bästa , Ifrån Bakken till Legoland, ned till Rödby och Western Camp där och överallt mötte väldigt underbara människor. Fast de hade inte riktigt kommit lika långt med rökförbudet som i Sverige. Det fanns lek och djurparker överallt tyckte vi, men det kanske berodde på att Danmark är relativt litet och skyltarna satt relativt tätt. Stränderna var så där fantastiskt underbara med mjuk timglassand mellan tårna. Inte var det speciellt dyrt utan vi upplevde det som väldigt prisvärt helt enkelt, trots liten kille på 3år och en nybliven tonåring. Vi fick ut så mycket ”energi” av varje krona vi la ned på den resan och man var alldeles glad i sinnet flera månader efter den resan. Det gav ju självklart mersmak söderut. 

Några år därefter återfanns längtan till Danmark och Tyskland, inte skulle vi våga åka ända ned till Kroatien. Men vi läste på frågade om allt, mest för att få en bekräftelse på det vi redan visste. Men det var just så där lätt som alla sa att det skulle vara. Det var bara att åka.

Redan i Danmark upptäckte man det billigare drivmedlet och tankade gladeligen helt fullt. Några timmar senare passerade man gränsen till Tyskland, knappt man märkte det förutom den där stora skylten intill motorvej som nu blev Autobahn. Här gäller det att ha tungan rätt i mun ”för de kör som dårar i Tyskland” sa kollegorna hemmavid. Och vilka är det som kör som schwein och blåser på. Jo bilar med S och N intill EU-flaggan. Det var väl skyltat och lätt att köra. In på första macken och tanka. Betala i kassan. Hm, glömde de ta betalt för några liter eller.. ? Man passade på att kika samtidigt in i butiken och köpte några öl, korvar mm och räknade snabbt ut att det inte alls var lika dyrt här på macken om på butikskedjan hemma. 

Någon timme senare så kom vi til vår första camping i Tyskland. Mycket grönska, mycket mörkbruna hus som inte såg så mycket ut för världen, men det var rent och fint överallt. 

Platserna var likadana radvis och så där ”tyskt effektivt” som det bara kan. Otroligt lätt att ställa upp vagnen på den anvisade platsen av herrn på cykel. Växlade några ord på skoltyska och han svara på svenska och med lite brytning. Hade tydligen haft camping på Öland tidigare. 

Dags att syna servicehuset. Öppnar dörren till toaletten och ser att det är tok-fräscht. Rent, tomma sopkorgar, elektrisk pump till tvålen vid handfaten, sittringen på toaletten snurrande likt en karusell efter spolningen och sanerades med sprit och svamp efter en.  Rent kakel överallt.

Ut igen för att syna duschen. Lika här. Egna duschrum. inga kort eller mynt. litet förrum där man kan torrt byta om igen. 

Vi gick senare upp till receptionen där vi beställde frukostbröd och köpa några öl och en flaska vin. Ok, det var ett misstag att bara köpa ^en flaska vin. Det var så gott.

Kvällen flöt på sådär alldeles underbart med kvällssol som värmde, inga mygg och doftade underbart av gräset och rosorna intill. I bäcken bakom vagnen simmade löjstim. Det var lugnt och skönt, folk satt och spelade lite musik, lite så där lagom utan att det störde, man satt och pratade utanför husvagnarna och varje gång någon gick förbi vår vagn hälsade de så glatt. 

Det var vi inte så vana med ifrån campingarna hemma, att folk hälsar glatt på varje man möter. Vart är gnället, skrikande ungarna och den hysteriska småbarnsmamman som jagar den pojken med så mycket spring och vilja i benen? 

På morgonen gick man upp till receptionen för att hämta de alldeles nybakat frallorna. De var så där lagom varma fortfarande så smöret smälter in i brödet. Frukosttömning, dags för att tömning av ”kistan”. Gick upp till toaletten och förväntade mig ett smärre kaos där inne. Men det var lugnt och skönt, en radio spelade någon musik som avbröts av ”Stau A7, A9…” Visst, man hörde att det satt någon i rummet intill, men inte så att det störde. Pappret var väldigt mjuk och det gick åt mindre än av det där wellpappliknande toalettpappret på campingen i Småland.

När besöket var klart sprang jag på campingägaren som frågade hur vårt besök hade varit och vi gick tillsamman till receptionen för att betala. Det gick nog på en €38 för två vuxna, 2 barn och en hund, och för el och tomt. Ja just det, man betalar ju för allt man släpar dit, ett mer rättvist system kan jag tycka. Men värt varje krona för denna semesterkväll som spenderades på denna lilla pittoreska camping.

Färden gick vidare söderut. Någon Donken stannades det på och det frågades som man ville ha majonnäs till pommes fritsen. Det var nytt för oss. Äsch va fasiken, banta kan man göra senare. Det var också riktigt gott. Istället för sockerbomben som kallas visst ketchup.

Resan längs Autobahn flöt på riktigt bra, trafikradion uppdaterade oss med Stau och vägnummer och ort. Navigatorn räknade om några gånger och det var lätt att följa anvisningarna. Kasselbackarna var häftiga, och kallades förr för ”svenskbackarna”. Man pressade tydligen bilarna förr riktigt rejält i dessa backar.

Dock var det tajt att köra vid vägbyggena då det vänstra körfältet var bara 2 meter brett och mitt eget 2,5 meter brett. Husvagnen är ju 2,5 meter också så det var ju bara låta husvagnens vänstra hjul slicka den gula linjen för att ha marginal. Tyskarna körde om trots allt och det var lite tajt. Det hade aldrig gått med skärmspeglar monterade på bilen. Men funderade många gånger, kan lastbilen framför ligga och köra så, så kan även jag.

Vi anlände Chimsee som många andra och skulle checka in. Här blev det tvärnit, hundar är inte välkomna. (men den där herrn som cyklade förbi oss med löst springande hund då?) Bara att vända. Vi fick faktiskt hjälp av campingen att hitta en annan camping i närheten som tar emot hund. Det hade inte vi tänkt på hemma i Sverige att man inte tar emot hundar på alla campingar. Bara ut på Autobahn igen och köra till nästa avfart. 

Kommer upp ibland lite bergigt landskap, lättkört som tusan och kommer fram efter några passerade byar till vår by och camping. Troligen en vinterskidort då kälken står under äppelträdet. 

Vi checkar in på vad vi förstod senare på en ställplats som tar emot husvagnar och hundar. Varför skulle de inte ta emot hund, de går ju kor i hagen intill, hästarna står i en annan hage och betar, fåren bräker som de kan i en annan hage. Härligt.

Luften känns konstig här, inte utav doft utan friskhet. Den är helt underbar att dra in i lungorna. Så friskt. och samma här, beställde olika frallor till frukost i receptionen och frågade vart närmsta matvarubutik låg på dålig skoltyska. Den låg ”runt” hörnet och ett par hus längre bort. Frun och jag gick bort för att handla och upptäckte snabbt alla delikatesser som fanns. Både mejeri, chark och sött. Dessutom ”weissbier” och lite annat med lagom %-halt.

Servicehuset höll hög klass med Infrabastu, badkar, duschar av det lyxigare slaget.. Vi betalade €18 för den natten, med de underbara vyerna, friska luften.

Och så var det överallt i Tyskland, ja man betalade för det man släpade dit, Det ena stället var finare än det andra, man möttes med leenden, välkomnades som gäst och man kände aldrig att man blev lurad, även om dygnspriset ibland var en aning högre än i Sverige. Vi fick valuta för våra surt förvärvade slantar. 

Kanske därför man drar sig för att nyttja campingar i Sverige nu för tiden eftersom man fått så mycket mersmak av utlandet och deras respekt för varandra som medmänniskor, oavsett utseende eller ursprung.

Hur är era upplevelser med camping utanför Sverige, känner ni att ni får det ni betalar för?

// Larzan